Vänster framhov med en stråle som år 2022 fick en tagg som gick ända in i elastiska putan som då blev inflammerad. Hästen avskoddes i Juni 2024.
Först några kommentarer om utgångsläget och vart vi är på väg.
– Att hovens sidor inte är plana (blå streck påövre vänstra bilden) beror på att traktstöden har lämnats för stora och tryckts utåt av marktrycket (gula markeringar).
– Tåsprickan (röd markering) säger oss att tån är för lång. Denna typ av korta tåsprickor finns bara i för långa tår och det går alltid att raspa bort dem men var lite försiktig på slutet för när hela sprickan är borta så finns det inte onödigt mycket material kvar.
– Att de gröna strecken inte är horisontella beror på att strålen inte har burit vikt, dvs att trakterna har varit för höga.
– Att de gröna strecken inte är på samma höjd beror på att hoven har varit snedbelastad (trakterna olika höga). Den vänstra trakten har varit högre än den högra och därför tryckt upp den sidan högre.
Bilderna ovan visar samma hov där den övre är i den vinkel hoven har nu och den undre är roterad till det läge hoven ska ha när den är klar. De gröna linjerna är baserade på tillväxtzonens (hovväggen direkt under kronranden) vinkel och traktens utseende. Hovbenet är ett standard hovben (det verkliga kan ha både brantare och flackare tåvinkel) inlagt i förhållande till kronranden (detta stämmer nästan alltid). Dessa bilder är naturligtvis ingen vetenskap utan bara baserade på erfarenhet men de ger en utmärkt ungefärlig uppfattning om hur det kan se ut.
Hovformen är förvånansvärt symmetrisk så när som på att trakterna är olika höga och därför når olika långt bak. Om du tittar på trakterna så ser du att de vänstra ser bättre verkad ut än den högra men det är fortfarande mycket död sula kvar så vi ser inte verkligheten på den här bilden. Den levande sulan är slet och blank. Alla de små bruna krackeleringarna säger att det vi ser är död sula.
Bästa sättet att bli av med den döda sulan är att låta hästen gå på en nyvattnad gräsmatta en halvtimme och sedan skrapa (inte skära) bort den döda sulan med en hovkniv. Du kommer att upptäcka att den döda sulan ”mjölar” och är vitluddig som på nedanstående bild.
När du skrapar bort den döda sulan måste du hålla ett öga på traktstöden så att de inte börjar sticka ut så mycket att de blir viktbärande. Om så blir fallet måste de sänkas till sulnivå.
Höger fram.
Här blir jag lite orolig för förhållandena stämmer inte med ”standard”.
Den gröna linjen har tillväxtzonen som utgångspunkt och ingen hov får en längre tå än den anger. Tån kan i slutändan bli kortare, vilket inte är jätte- ovanligt, men aldrig längre. Sedan lade jag in ett standard hovben och vinklade det efter den vanliga vinkeln mot kronranden men då pekar sulan i trakten högre än vad som ser rimligt ut (röd cirkel), vilket skulle säga att bakdelen av hoven är extremt deformerad. Vi får se vad vi kommer till när vi tittar på hoven ur andra vinklar.
Den vita prickade linjen visar hovens ”balanspunkt” dvs den ska dela hovavtrycket i två lika stora delar. Placeringen av denna kan man ganska enkelt lära sig att se i sidstrålfårorna där man ser sprickor/streck/bucklor som går från traktstödets överkant ner till sidstrålfåran. En knapp cm framför där sprickorna slutar i sidstrålfåran är balanspunkten, dvs centrum för var hästens vikt belastar hoven.
Det vitprickiga strecket skulle alltså ha varit mitt mellan de gulprickiga för att hoven ska vara i balans. Det går naturligtvis inte att flytta balanslinjen eftersom den är bestämd av skelettet men det går utmärkt att flytta tillbaka hovens stödyta genom att korta tår och sänka trakter.
Cerise linje visar nuvarande stödytas.
Svart pil visar nuvarande viktbelastning.
Blå linje visar önskad hovform.
Gul linje visar stödytan efter verkning.
Grön pil visar viktbelastning efter verkning.
Tåkortning och traktsänkning är således mycket effektiva för att flytta stödytan bakåt och återfå balans i hoven.
Trånga trakter.
Vid varje genomtramp trycker kronbenet ner elastiska putan mot strålen och om strålen då inte får stöd av marken kommer mittre delen att successivt tryckas nedåt. Det röda V-formade strecket skulle ha varit ett horisontellt streck om hoven inte vore trakttrång. Men när mitten trycks ner kommer ändarna närmare varandra och hovens bakre del blir smalare och smalare. Genom att sänka trakterna så att strålen blir viktbärande och får bra stöd mot marken kan den här deformationen tryckas tillbaka upp till naturlig form. Trakttrånga hovar skapas alltså inte av trångskoning utan av att strålen inte har haft tillräckligt stöd av marken, pga höga trakter och eller skor.
Verkningsråd.
Det första som måste göras är att all död sula måste avlägsnas, men kom ihåg att det inte görs för hästen skullutan bara för att vi ska kunna se hur hoven egentligen ser ut. Den döda sulan kan vara mycket hård men dem blir lättare att skrapa bort och sedan ska all utstickande hovvägg verkas ner till närliggande levande sulas nivå. Detta gäller även traktstöden. Vi eftersträvar alltså inte en platt hov utan nöjer oss med den form den levande sulan har. Om hoven behöver någon speciell vinkel så har hoven redan ordnat det genom att göra sulan olika tjock i olika delar, dvs om hästen vill ha högre trakter så kommer den levande sulan att vara tjockar i bakre delen och om det finns något vinkelfel i någon av hovens leder så har den levande sulan redan kompenserat för det.
24/06/18. Efter första verkningen.
0619
Hej,
Nu har jag skrapat bort en hel massa gammal sula, det behövdes verkligen.
Tycker att hovväggen blev väldigt hög bak i trakten men det lät jag vara tills du ger mer info.
På vf (övre bilden) finns det en hel del sula kvar framme i tån som jag inte tog bort, det var mer segt och ville inte komma bort bara av att jag skrapa. Antar att det behöver rastas bort för att kunna se hela lamellranden runtom.
Vf behöver säkert tas en hel del mer men som sagt, känns som att detta var resultatet efter skrapandet. Men en sak som är positiv, tycker mej se att strålen har ändrat form sedan skorna togs av. Eller så är det ett önsketänkande men jag ska ta fler bilder så får du se att bakifrån så ser ballarna bättre ut än på första fotona. Kan det verkligen ändras så snabbt när strålen väl får möta marken?
Ove.
Bra jobbat, och det är helt rätt att du bara ska ta det du är säker på. Oftast blir det både lätt och säkert efter bara ett par dagar. Alla små bruna ”sprickor visar att det fortfarande finns mer död sula men det är ingen brådska att bli av med den. Trakterna ska absolut sänkas men vi måste vara försiktiga så att vi inte skapar större problem för den skadade hoven.
Jag vill gärna se bilder på undersidorna ur olika sneda vinklar (så att jag kan bilda mig en 3-dimensionell bild.
När det gäller vidare verkning:
- Bäst är om du börjar med att verka yttersidan så att den blir symmetrisk i förhållande till sulan, dvs det ska vara lika många mm utanför sulan åt alla håll.
- ”Smek” ner trakterna lite varje eller var annan dag med fina sidan på raspen men var väldigt uppmärksam på hans rörelse så att han inte blir öm av verkningen.
Om han av någon anledning blir stökig eller svårverkad så betyder det att han tycker att du gör saker i fel ordning och hästen har alltid rätt (i dessa fall).
042.
Hej, här kommer lite fler bilder från dagens övning.
Idag var han lite mer ryckig när jag höll på så är inte helt nöjd med resultatet men det var nog gränsen för vad som kändes ok.
Tycker överlag att han står bättre över framhovarna men är inte glad i tåsprickan på vf (ljus hov).
Ove.
Korta tåsprickor kommer alltid av för långa tår. Sådana sprickor är bara i den för långa delen och går därför att raspa bort. Var lite försiktig på slutet för när sprickan är borta finns det inget onödigt material kvar.
Traktsprickor (röd markering) orsakas av att trakten var för lång (längden från kronranden till markkontakt var för många cm, oberoende av vinkel men jag skriver mer om det när jag går igenom materialet noggrannare). Den försvinner av sig själv när trakten blir naturligt låg. När man raspar trakten på en hov med traktspricka ska man alltid raspa bakifrån, så att man stänger i stället för öppnar sprickan med raspen.
Höger fram.
Vi ser tydligt att hela främre delen av hoven är platt (röd markering), vilket den naturligtvis inte ska vara. Anledningen till att den är platt är att hovslagaren har gjort det med flit (och obetänsamhet). Det är standard för traditionella hovslagare att hugga yttre delen av sulan platt för att få en bra ytan för skon. Detta ger inga synliga problem för skodda hästar men är en katastrof för naturliga barfotahästar eftresom sulan blir väldigt tunn.
På bilden ovan (vänster framhov) ser det ännu värre ut eftersom sulan till och med verkar runda uppåt längst ut. Vi ser också att det är död sula kvar i bakre delen (gul markering). Blå markering visar resterna av en ”traktstödsvalk” dvs. fortsättningen av ett för stort traktstöd. Valken har skapats för att göra övergången från den allt för styva bakre delen av hoven till den naturligt flexibla främre delen.
Det vi måste göra nu är att skapa en ny stödyta med naturlig vinkel i hovens bakre del. Detta kommer att se ganska galet ut när sulan i tån pekar upp i luften men det är som sagt inte vårat fel, och det finns inget alternativ. Det är dock inte så farligt som det kanske låter för hästens vikt går redan ner i hovens bakre del eftersom de understuckna trakterna och den för långa tån har flyttat stödytan (sulan) alldeles för mycket framåt.
När du sänker trakten ska alltså bara den bakre delen av hoven raspas eftersom det redan saknas material (rödaktig markering) i den främre delen. Naturligtvis kan du inte verka ner trakten till det gröna strecket på en verkning eftersom strålen då skulle sticka ut väldigt mycket och därför bli överbelastad. Du måste sänka trakterna successivt genom att ”smeka” trakterna lite varje dag med fina sidan av raspen och vara väldigt uppmärksamma på om hästen börjar visa ömhet. Skulle så vara fallet så får du gå långsammare fram men hela tiden försöka ta så mycket det går utan att skapa ömhet.
Om hästen blir öm beror det på att det gör ont när den gamla deformationen trycks tillbaka. Eftersom strålen tidigare inte hade tillräcklig markkontakt (bar tillräckligt mycket vikt) så har ballarna tryckts ner på mitten. Alla röda strecken skulle egentligen ha varit horisontella och nu måste trakterna verkas ner så att strålen successivt trycks upp och strecken blir horisontella igen. Eftersom vänster framhovs stråle är skadad måste detta ske försiktigt och uppmärksamt.
Det finns naturligtvis mer verkningsjobb att göra. Eftersom lamellränderna är infekterad och i dåligt skick så måste du verka bort all skadad lamellrand, dvs ända till anslutningen mellan sula och hovvägg är helt 100% vit. Det får inte finnas det minsta lilla svarta prick kvar. Vissa hästar får inga problem av att man direkt fasar hovväggen i ungefär 50 graders vinkel mot marken (vilket är den naturliga nötningsvinkeln på vildhästar) ända till lamellranden ser helt frisk ut, men andra tycker inte om att det känns så annorlunda och vill därför inte gå. Det finns ingen risk med att fasa av allt som behövs på en verkning utan hästen reagerar bara på att det känns väldigt annorlunda så eftersom du verkar själv och därför kan ta lite men ofta så tycker jag att du kan göra det.
En frisk lamellrand ser ut som ”gammalt torkat tuggummi” och är så tätt att ingentnig kan penetrera den. Ingen del av lamellranden på bilden ovan är helt frisk, dvs. all hovvägg och infekterad lamellrand måste fasas bort så att det kan växa ner friskt. På bilden nedan är helt frisk lamellrand inringad med grönt och ett exempel på infekterad lamellrand inringad med rött.
Anledningen till att lamellränder så ofta blir infekterade är överbelastning i kombination med för stort sockerintag (som lett till ”galoperande kandida”).
Verkningsrekommendation:
– Avlägsna kvarvarande död sula i bakre delen av hoven.
– Sänk trakterna successivt till levande sulans nivå men rör inte sulan i hovens främre halva.
– Fasa hovväggar och lamellränder successivt ända in till sulan.
Det som gör att du kan nå ett bättre resultat än det duktigaste proffset är att du kan göra lite varje dag vilket gör att hoven hinner vänja sig vid förändringen. Om vi räknar med att en frisk hov växer 1cm/månad så motsvarar det 2,5mm per vecka och 1/3mm per dag. För att åstadkomma en sänkning avtrakten måste alltså 1mm verkas bort varje dag.