Bakgrund

Det handlar inte om skodd eller barfota, det handlar om att alla hovar är barfota, på gräs, grus, järnskor, eller i boots. Alla hovar har ju samma behov, krav och funktion oberoende av underlag.

Svenska toppidrottare har på sistone skördat stora framgångar på sina oskodda hästar och det har lett till att många hästägare vill ha sina hästar barfota, villket i sin tur har lett till stor efterfrågan på avskoningar och skötsel av barfotahovar, vilket i sin tur har lett till att vi ser många nya ”specialister” inom barfotaområdet. Detta gäller både traditionella hovslagare som har skott hästar länge och ”barfotaverkare” med varierande bakgrund och de flest hästägare har inga som helst möjligheter att bedömma kvalité på de hovvårdstjänster de betalar för när alla säger och vill göra olika.

Tyvärr finns det allt för många ”okunniga specialister” inom båda grupperna och ännu mer tyvärr så är hela hovvårdstraditionen byggd på en felaktig grunduppfattning.

Beviset för att så är fallet och att hovbenet inte alls hänger i hovväggen (som de flesta är helt övertygade om) kan du se här för om hovbenet hade hängt i hovväggen så skulle inte övre delen av hovväggen ha rört sig utåt när hovbenet trycks nedåt.

Så länge din hovslagare/hovvårdare tror att hovbenet hänger i hovväggen så lär hen aldrig kunna hjälpa din häst till perfekta och högpresterande hovar.

Viktigaste frågan du kan ställa till den du överväger att betala för att göra hovvård på din häst är således om personen tror att hovbenet hänger i hovväggen eller inte.

Nu räcker det tyvärr inte med att hovslagaren har förstått att hovbenet inte hänger i hovväggen (utan står på sula och stråle) för det finns naturligtvis massor med andra detaljer som påverkar hovens långsiktiga utveckling och funktion.

Att Mode och Tradition tillåts bestämma hovformen har medfört att 8 av 10 klinikbesök är beroende på hovarna.

För många år sedan blev jag uppringd av föreståndaren för Hovslagareskolan i Skara och ombedd att komma och föreläsa om “det jag kallar naturlig hovform” för de förstod inte vad jag menade. De förstod alltså inte att varje individuell hov har en egen naturlig form som fungerar bäst och håller bäst, utan trodde att människan har rätt att välja vilken form hoven ska ha bara baserat på “tycke och smak”, “mode och tradition”. Resultatet av detta har blivit att enligt Agrias statistic är 8 av 10 klinikbesök beroende på problem som kommer från hovarna.

Nästan alla hovproblem kan spåras tillbaka till en och samma ödestrigra missuppfattning som ligger till grund för hela den traditionella synen på hovar och att människan skulle ha rätt att bestämma deras form. Denna missuppfattning är också orsaken till att nästan alla hovproblem uppkommer och att många av dem anses svåra eller till och med omöjliga att rehabilitera (som att hovbensänkning skulle vara en dödsdom när det egentligen bara behövs en verkning att få hästen symptomfri och några få månader för att få den helt återställd).

Det spelar ingen roll om hoven är barfota på järnskor, barfota i boots eller barfota direkt på marken för det är ju samma häst, samma vikt, samma skelett och samma hov och det är hovens form som är helt avgörande.

En hov som har sin egen Naturliga hovform drabbas INTE av: hovböld, hålvägg, hovsprickor, asymmetrier, utflytningar, understuckna trakter, för långa tår, hovbensrotation eller hovbensänkning. Hästen vare sig stryker eller trampar sig och varken snubblar eller halkar. Dessa hovar har bättre motståndskraft mot hovröta och orsakar inte ledinflamationer och muskulära problem som andra hovformer ofta gör.