Hovvårdstraditionen hävdar att lamellerna håller fast hovbenet vid hovväggen. Detta är förklaringen både till att hovbenet sägs kunna ”rotera” och att det sägs att det är ”bärranden” som ska vara viktbärande.
Låt oss titta lite närmare på lamellerna:
Som du ser på bild 1 och 2 så sitter de 3-4mm långa primärlamellerna fast i hovväggen och sträcker sig ut i kötthoven men ingen av lamellerna når fram till hovbenet. På primärlamellerna sitter det sekundärlameller som är ungefär 1/10 mm långa (tjockleken av ett hårstrå) och 1/50 mm tjocka (alltså för små för att se utan att först förstora dem).
Insidan av hovkapseln är täckt av lameller. På nästa bild är det inte lameller du ser utan ”kötthov”. Det finns alltså ingen direktkontakt mellan lameller och hovben.
De ostrukturerade mjuka ”stråna” du ser sticka ut ur kötthovens yttre del på nästa bild är keratinfibrer. De är starka och gör köttet hårdare men det är ingen ordning på dem, dvs de går inte i en riktning som skulle kunna göra dem viktbärande.
När hoven drabbas av laminitis så släpper sekundärlamellernas infästning i kötthoven.
När hovväggen sedan utsätts för marktryck, dvs om hoven har viktbärande hovväggar eller höga trakter samt vid överrullning eller när hoven sjunker ner i mjukt underlag så trycks den nu lösa hovväggen bort från kötthoven och ett tomrum uppstår i kötthoven mellan hovvägg och hovben.
Detta tomrum fylls då med sårvätska som sedan hårdnar till ”ärrhorn”. Detta ärrhorn sitter fast i och kommer att följa med hovväggen när den växer/flyttas nedåt.
Eftersom hovbenet alltid står på sulan på alla hovar, vare sig de har höga, låga, eller skodda hovväggar så händer det ingenting med hovbenets vinkel när hovväggen lossnar.
När du nu vet hur hoven sitter ihop är det dags för ett par mycket viktiga frågor. Är hoven gjord för att hovväggen ska bära hela hästens vikt? Skulle kötthoven klara att hovbenet, dvs. hela hästens vikt, hängde i den? När sekundärlamellerna har tappat greppet finns det naturligtvis ingen som helst möjlighet för hovväggen att bära vikt men skulle kötthoven, som bäst kan liknas vid en lövbiff, någonsin klara att överföra hela hästens vikt från skelettet (hovbenet) till hovväggen. Att hovväggen är den enda delen av en skodd hov som bär vikt är ju helt uppenbart om hästen lämnar sådana här hovavtryck efter sig.
På barfotahovar bär hovväggar större del av hästens vikt ju mer de sticker ut och ju sämre skick strålen är i. En infekterad stråle bär ingen vikt alls så om trakterna är höga blir belastningarna de samma när en barfotahov går på hårt underlag som när den är skodd. Att hovväggen tvingas bära hela hästens vikt trots att den inte är gjord för det är inte det största problemet. Det största problemet är att så fort hovväggen bär vikten så gör inte strålen det och då avstannar hovmekanismen och därmed hovens blodcirkulation. Jag har en video som visar tajta sambandet mellan stråltryck och hovmekanism. Om den inte redan ligger här i närheten så kommer den snart.
Sammanfattning: Hovbenet kan omöjligen hänga i lamellerna från hovväggen eftersom inte en enda av hovväggens lameller når till hovbenet. Om hovbenet inte hänger i hovkapseln så måste det stå på sulan och om hovbenet redan står på sulan så kan det varken ”rotera” eller ”trilla” ner”.
Om hovväggen är den enda delen av hoven som lämnar avtryck på marken så måste hästens vikt gå från hovbenet till hovväggen någon helt annan väg. Vad som händer med sulan på alla hästar där bärranden, eller bara hovväggen, är hovens enda viktbärande del är lika okänt som oerhört intressant men så omfattande att det kräver en egen artikel.