Traditionell verkning är ofta farligare för hovarna än vad fång är. Skadorna på den här hoven hade skapats av en sk. ”utbildad hovslagare”. Min uppfattning är att hen bara kan ha varit utbildad i ett traditionellt beteendemönster och absolut inte i hur en hov är uppbyggd.
Skadorna uppkom när ”bärranden” höggs platt i enlighet med traditionella verkningsregler som hovslagarskolorna lär ut.
Hovslagaren har alltså successivt verkat bort den vävnad som saknas inom den gröna markeringen i tårna för att göra ”bärranden” platt.
Bilden ovan visar en traditionellt nyverkad hov klar för skoning. Den här gången blödde det inte men om det finns material kvar för ytterligare en sådan här verkning vet vi inte för all skålform framför strålen är redan bortverkad och hur tjock sulan är under strålspetsen är det ingen som vet.
Det tar väldigt lång tid för den saknade vävnaden att växa tillbaka så åtgärden bör nog klassas som ett allvarligt övergrepp.
Att göra ”bärranden” platt ger kanske inga direkt synliga problem så länge man sätter dit en skyddande metallsko men på en barfotahäst är det en total katastrof. Att göra det på en häst som ska skos är ändå totalt meningslöst eftersom hovväggen tar med sig skon bort från sulan när den växer.
Om hovväggen växer med 1cm/månad så flyttas skon bort från sulan med 1mm på tre dagar. Så att tunna sulan är både onödigt, dumt, totalt ovetenskapligt och borde förbjudas.
Om du vill veta hur man rehabiliterar sådana här ”skadeverkningar” så ligger den artikeln på Silver-nivå.