Tåaxel

Jag blir både glad och ledsen av att få sådana här bilder för bedömning. Glad för att fler och fler hästägare börjar förstå att något nog är fel och ledsen beroende på att det är svensk tradition som till 100% ligger bakom problemen.

Alldeles för långa (till och med böjda) trakter (rött streck) skjuter sulan/stödytan framåt. Den långa trakten gör hovens bakre del väldigt stum och i övergången till den främre naturligt flexibla delen av hoven kan hovkapseln spricka (röd oval). Dessa rehabiliteras genom att man kortar/sänker trakten (inga beslag och skruvar behövs).

”Obruten tåaxel” (blå linje som visar kotben och tåvägg på samma linje) är ett påhitt som förstör många fler hovar än det hjälper hästar. Framåtlutande trakter och tår skjuter stödytan framåt i förhållande till hovens tyngdpunkt (hovledens djupaste del) och förstör den naturliga balansen i hoven.

Lång böjd trakt (röd linje) skjuter fram hovens stödyta långt framför sitt naturliga läge. Detta gör att hästen vikt går ner längst bak på sulan och överbelastar trakten. Alla skador (röd oval) i hovens nedre delberor på dålig blodcirkulation/hovmekanism.

Långa understuckna och därmed överbelastade traker som förstör hela hoven. Sprickan i den röda cirkeln säger att hovvägen är för lång och därför inte får det stöd den behöver från hovbenet.

Alla dessa 4 hovarna lider av ”obruten tåaxel” (mörkblå streck) som många traditionalister ser som heligt.
Obruten tåaxel betyder att kronben och tåvägg ska vara i linje.
– Problemet 1 är att kronbenet inte har någon fast vinkel så begreppet är helt galet. Vinkeln varierar hela tiden beroende på belastning/viktfördelning.
– Problem 2 är att det finns ingen kraft/tryck/vikt som går i tåaxelns riktning. Vikten kommer i skelettet (kronbenet) och överförs till hovbenet i hovleden men därifrån går kraften rakt ner till marken. Detta gör att tåaxel bara är en utseende sak som inte har någonting med belastning att göra. Jag tycker att det låter som att någon ville verka kunnig och hittade på att ett visst utseende skulle vara viktigt för hästens hållbarhet i stället för att ta hänsyn till fysikens lagar.

Både trakten och tåväggen har naturligt en viss vinkel framåt och om man låter hoven växa sig för hög så flyttas därmed sulan (hovens stödyta) också framåt och ju längre fram trakten når dessto större är risken att den trycks/böjs ännu mer framåt vid belastning. Så snart trakten har börjat få en framåtpekande vinkel så belastas hornrören (ljusblåa streck) i en helt felaktig vinkel. Hornrören är gjorda för att kunna bära en viss vikt stående (tryck) men de klarar ytterst lite vikt liggande (böjning). För långa tår gör saken ännu värre genom att trycket från marken vid överrullning och frånskjut trycker tåspetsen uppåt (90 grader från marken) vilket drar/böjer hela hovkapseln, inklusive trakterna, framåt.

Eftersom belastningspunkten (tyngdpunkten, svarta pilen) i hoven bara är beroende av skelettet så kommer den alltid att belasta hovbenet på samma ställe (i hovledens djupaste del) medan sula/stödytan flyttas framåt av framåt lutande (understuckna) trakter och långa tår.

Den svarta pilen visar var hästens vikt belastar hoven. Om detta, som på fotografiet, hamnar längst bak på sula så kommer trakterna att bli överbelastade och hästen får muskulära problem.
Den lila linjen visa hur en Mustanghov (med lika stort hovben) kan se ut. Notera att Mustanghovens bakparti är mycket mer utvecklad och att vikten går ner mitt på sulan.

Ovanstående understuckna hovar är extremt mycket ur balans med tyngdpunkter som ligger väldigt långt bak på stödytan. Att rehabilitera så här understuckna trakter är svårt. Att slå på skor som sticker ut bakåt har ingen som helst rehabiliterande effekt. Bästa lösningen är att successivt för över vikten från trakterna till strålen så att trakterna får vila och strålen för träna upp sig och hela bakre delen av hoven.